Tokyo, day#9 – Touring Tokyo, visiting a Budokan and eating stuff

Nämen hej igen! Detta inlägg skrevs direkt efter det förra, men låt oss låtsas som om det regnar.

(På tal om att regna så regnar det här i Kyoto just nu (i tisdags). Mycket. Bu.)

Sista heldagen i Tokyo! Det är ju så att man vill grina lite, vilket jag faktiskt nästan gjorde i ett svagt ögonblick. Jag älskar verkligen den där staden, det kändes som att komma hem i stället för att åka bort. <3

Hur som helst, dag nio! Vi gick upp tidigt för att kunna göra det mesta av dagen och för att pojkarna skulle gå och lägga sig tidigt på kvällen. Målet blev Tokyo station och de nästintill obligatoriska turistattraktionerna i detta område.

Vi hade hört rykten om regn men det var bara ett lätt, vitt molntäcke som täckte himlen och gjorde den outhärdligt ljus för ögonen. Självklart var detta första dagen som jag lämnade solglasögonen på hotellet. Fail.

Vår första hållplats var Tokyo Station, vars stationshus är mycket gammalt, mycket stort och mycket vackert. Tyvärr håller de på och renoverar hela skiten just nu, så det blev ingenting utav det. Typiskt.

Palatset, vår andra hållplats. Bättre än slottet i Stockholm, även om man inte ser så mycket av det utifrån. En rolig grej är att det sitter en skylt vid gångvägen som passerar förbi slottet där det står att man inte får jogga där.

Mer delar av palatset, men inte själva huvudbyggnaden det här heller…

Coola människor, antagligen kändisar eller något.

Nåja, från slottet kunde vi höra hög rockmusik någonstans innefrån staden, i riktning mot Tokyo Tower. Det passade oss utmärkt att helt enkelt följa ljudet av musiken, eftersom Tokyo Tower var vår tredje hållplats!

På vägen dit letade vi oss igenom en rätt så vacker park och i andra änden av den hände det grejer. Musiken kom från något slags band som skulle uppträda där senare och höll just då på med att köra genrepet, så en massa fans hade samlats utanför i hopp om att få se sina idoler. De gick inte hem tomhänta om jag såg rätt, för några av killarna kom till slut ut och signade lite grejer.

Kön ringlade sig genom hela parken ända fram hit! (Japaner är duktiga på att köa.)

Anledningen till kön. Har någon hört talas om dessa förut?

Vi intresserade oss mer för ståndet som sålde shaved ice (lite som slush, fast med mer anor) och parkens fina damm. När vi tröttnat på båda delarna så traskade vi vidare och försökte via Tokyo Towers position och de sporadiska kartorna att navigera oss fram. Det var naturligtvis dödshett
ute också.

Mimi handlar is!

Med melonsmak! (Och nej, jag lägger inte bara upp “bra” bilder på mig själv. See, see!)

Parken!

Dammen!

Efter ett tag kom vi över ett relativt stort tempel, där man bl.a. kunde titta på Buddhas fotavtryck och på trädet som George W. Bush planterat där innan han blev president. Vi är så pass rutinerade när det gäller tempelbesök nu, så ett par japaner som stod bakom mig och Mårten vid reningshandfatet (eller vad man ska kalla det) blev enormt imponerade. Så himla roligt!

En bit bort från templet låg dessa fallfärdiga portar. Jag undrar om det legat ett tempel innanfr dem förut som flyttats/rivits ned eller om de legat framför templet på något sätt en gång i tiden?

Templet! (Och Tokyo Tawaa!)

Templet var så klart jättefint, precis som alla andra tempel här, och man kunde dessutom kika på de intilliggande jizo:sarna som stod uppradade. Jag gillar jizostatyer, men jag kunde inte sluta tjata om hur många fler det fanns (10.000 minst!) i tempelgården i ett av Uenos mer okända tempel som jag besökte under min förra resa. Jizon är förresten en beskyddare av barn, för er som inte visste eller kom ihåg.

Jizos på rad.

Mårten fotade många fina bilder. <3

Man hade offrat godis. Passande för en beskyddare av barn. =)

Från templet kunde man, som ni ser, se Tokyo Tower rätt bra, men vi letade oss ännu lite närmare eftersom det började bli dags för mat och jag hade fått för mig att det låg en hel del restauranger i närheten av tornet. När vi kommit nära nog så vek vi av från vår tidigare rutt och letade reda på den tunnelbanestation som jag hade fått för mig låg nära en klunga affärer och restauranger. Tyvärr så svek mitt minne mig och det var dessutom en helgdag denna dag så de mindre restaurangerna var alla stängda. Vi fick helt enkelt ge upp på att hitta något i området och ta tunnelbanan till Shinjuku i stället, där det var liv och rörelse precis överallt även fast det var en helgdag. Vi hade sedan tidigare bestämt oss för sushi, så sushi it was! Gott var det också!

 Tokyo Tawaa! Det syns ju inte på den här bilden, men toppen på tornet är faktiskt fortfarande böjt efter den stora jordbävningen.

Efter ännu en sen lunch började vi röra oss mot nordligare platser. Denna sista dag hade vi nämligen något speciellt på schemat; vi skulle besöka ett Budokan, ett kampsportscenter! Några av er känner kanske till Nihon Budokan, Japans största Budokan som ligger i centrala Tokyo. Denna används nästan främst till att husera stora konserter och artister som The Beatles, Bob Dylan, KISS, Judas Priest, Ozzy Osbourne m.fl. har spelat där! Vi, däremot, skulle till Tokyo Budokan. Visserligen en lite mindre lokal, men där kan man räkna med att det endast är kampsporter man sysslar med.

På väg till Budokan! Vissa var taggade…

Andra gjorde grimaser…

Och vissa av oss var lika trötta som en salaryman efter en lång arbetsdag.

Just den här dagen var det kendo som stod på schemat. Kendo är en kampsport där deltagarna bär stora och till synes ganska tunga rustningar och sedan fäktas med svärd som jag tror är gjorda utav bambu (rätta mig gärna om jag har fel^^). Det var intressant att titta på deras övningar, men det var nästan mer intressant att titta på när de skulle byta övningsgrupp. Först skulle eleverna i första gruppen och lärarna buga sig för varandra, eleverna djupare så klart, och sedan skulle alla buga sig inför flaggan. Efter detta skulle man gå fram och mer personligen tacka lärarna en och en, hela tiden med djupa bugningar på knä. Efter allt detta så kunde man till slut byta övningsgrupp! Det var mycket formellt, men jag vet inte om det berodde på att det var en så stor och viktig träning – för det handlade om en träning där alla med svart bälte i kendo inom regionen tränade med varandra – eller om det alltid är så.

I Budokan kunde man även titta på bågskytte, vilket även det var mycket intressant. Jag var dock mest oroad över att vi skulle störa dem i deras koncentration, eftersom det var många yngre som övade. Duktiga var de i varje fall!

 

När vi kände oss färdiga på Budokan så hade det börjat skymma. Solens nedgång innebär alltid ett behagligare klimat under japanska somrar, så vi drog alla en lättnadens suck. Det sista som vi hade inplanerat på vårt fullspäckade schema var att äta ramen till middag, så vi tog tåget in till Ueno för en sista svängom i den stadsdel där vi åt vår första måltid i Japan. Ramen gick hem hos alla, även om den lilla fiskkakan (som roligt nog kallas ”narutomaki”, ni nördar vet vad jag pratar om) inte riktigt nådde ända fram.
Resten av kvällen ägnades åt packning och att oroa sig över övervikt i de olika väskorna. Mårten skulle få shippa hem det mesta som jag hade köpt fram till nu men min väska vägde ändå mer än hans. Jag förstår inte, det är som om min packning häver fysikens lagar…

Ungefär så såg vår sista heldag i Tokyo ut. Jag har bergis glömt en hel del detaljer, men ni förstår kanske i grova drag vad vi har haft för oss.

I nästa inlägg dyker nästa stad i raden upp – Kyoto! Där kommer både jag och Anna att vara helt lost och lyckligt ovetandes, så det kommer att bli skoj. Missa det inte, onegai!

 

Bai bai~!